Mörker

december 13, 2017

Alltså denna mörkertrötthet. I något skede varje höst drabbas jag av en sån där förlamande trötthet. Nu har den anlänt.

Det är svårt att komma upp ur sängen på morgonen. Och efter jobb och hemkomst och matståhej, då man liksom skulle ha fritid att göra något helt eget, ja då är man så trött att man helt enkelt somnar. Bokstavligen. I förrgår var jag så mördande trött att jag var tvungen att sova en halvtimme efter maten (nej, jag är inte gravid). Sen finns det liksom inte mer energi den dagen. Och sen ser följande dag likadan ut.

Jag vet ju att det blir så här varje år, men ändå blir man lika förvånad varje gång. Dåligt samvete har jag också, över att inte riktigt orka vara den förälder jag vill.

Sen blir det ju bättre igen, då dagarna blir längre och man äntligen får lite ljus igen. Jag vet att det funkar tvärtom för många, att de blir trötta när ljuset återvänder, men för mig är det så här.

Jag har ju en sån där wake-up-light någonstans, vet bara inte var. Kanske det skulle vara ett sätt att komma upp lite smidigare på morgonen?

Vem kom egentligen på att man ska ha jul när det är som mörkast och ingen har nån energi att ställa i ordning nån jul? Elva dagar innan julafton och energin o-finns.

På tal om det, så var vi på Pettsson & Findus-teater igår, tillsammans med Alicias kusiner och deras mamma. Vid den mycket knasiga tidpunkten 17:30, så det var ju tur att sambon och A var hemma den dagen och kunde fixa middag till kl 16, så det bara var att hoppa i bilen sen och infinna sig i biljettkön (inga platsbiljetter, så det gällde att vara någorlunda i tid) strax efter kl 17. Sen hade sambon husbolagsmöte kl 18, så vi andra hade packat med pulkan och fick ta en mysig promenad hem längs snötäckta gator, då det hade snöat hela dagen.

Alla vi mötte på hemvägen såg lika lyriska ut över den nya snön, och fröken satt i pulkan och sjöng både Blinka lilla stjärna och Luciasången. :)

Det mörka mörkret blev ju ännu mörkare för den familj som miste sin baby i måndagens krock. Jag kan liksom inte släppa tankarna på det här, på hur vidrigt det måste kännas. :( Eller jag vet, jag vet ju precis, men ändå inte. Det finaste och mest oskyldiga man har. :( 

Inte för att det hjälper just dessa föräldrar, men jag vill länka till mitt gamla inlägg om barn och bilsäkerhet, för att kanske få någon att tänka till. Andra bra informationskällor är t.ex. dyrbarlast.
   

You Might Also Like

0 kommentarer