Helg!

november 17, 2017

Det är länge sen jag välkomnat helgen så här mycket som jag gör just nu.

Sambon har varit förkyld och trött. Lilla fröken har hostat sig genom nätterna men varit kärnfrisk dagtid. Viiii sooooveeeer såååå dåååliiigt. Jag sov en natt i extrarummet. Dagmamman meddelar på onsdag att hon ska ha ledigt nästa fredag. Lilla fröken krånglar vid hemfärd. Katten har urinvägsinfektion och springer och skvätter på tvätthögar, i frökens lektält, och i en säng. Ringer sambon som inte går att nå. Ringer pappa som inte går att nå. Ringer veterinärjouren som inte går att nå. Ringer sambon ytterligare typ tio gånger och hinner bli riktigt arg. Visar sig sen att han åkt tidigare från jobbet för att gymma. Veterinären svarar och vi får en tid 20:15, mitt i lilla frökens läggdagstid.

Veterinärjouren är tack och lov i denna landsända just den dagen (2 km resa istället för fullt möjliga 80), och kisse får antibiotika och smärtstillande i varsin spruta. Vi åker hem och nattar människobarnet. Katten beter sig normalt igen och kissar både kväll och morgon. So far so good, och jag hämtar ut resten av antibiotikan på torsdagslunchen. Sent på torsdag kväll börjar katten kräkas, trots att hon haft samma medicin tidigare. Prick fem timmar efter tablettintag, så jag antar den hinner göra sin verkan ändå. Igår kväll torkade vi tre spyor, i morse hittade jag tre till, varav en helt vattnig. Ringer veterinären som ber oss hålla koll på ifall hon äter och går på lådan. Stressar hem på lunchen, inga spyor, kiss i lådan, katten ätit med god aptit. Veterinären tycker vi avvaktar. Kommer hem på eftermiddagen, hittar två nya spyor. Människobarnet är ledset större delen av kvällen pga att hon inte vill tillåta somliga kroppsfunktioner som sedan ändå läcker ut lite i taget och huden börjar svida. Man får knappt rengöra och smörja in heller. Nu är det fredag kväll. Klockan 19 fick kisse medicin vilket betyder att inatt börjar hon spy..... Och jag har ont i halsen. Suck.

Jobb-wise har det också varit lite spännande eftersom jag börjat jobba mer självgående denna vecka och stundvis har allt känts lugnt och stundvis är det massor av frågetecken. Känns ändå tryggt att det finns folk man kan fråga.

Ja. Det är nästan värre när katten är sjuk än när barnet är sjukt, heh... Man blir ju så orolig då hon ju inte kan tala om vad som är fel. Och även om hon inte precis finns på övre halvan av prioriteringslistan längre, är hon ändå en viktig del av familjen.
   

You Might Also Like

0 kommentarer