#metoo

oktober 19, 2017

Jag är kanske lite sen på bollen nu, men jag tänkte dela med mig av några #metoo historier idag. Det här kan väl inte ha undgått någon på internätet de senaste dagarna?

Vi kan börja med första gången jag sådär på riktigt upplevde obehag. Visst hade det lekts ta-fast-lekar i dagis som gick ut på att pojkarna jagade och pussade oss (?) men desto mera var det inte. Eller så kommer jag bara inte ihåg. Några direkta övergrepp har jag inte varit med om, det här är mer fråga om trakasserier.

Vi hängde också en del på aftonbladets chatt där i 11-12 årsåldern och det fanns ju en del rötägg där. Men det var aldrig så att man skulle ha känt skam eller så, mest ljög man ihop historier om hur man såg ut och var man bodde, som ett spel ungefär. Och när de blev tillräckligt intresserade började man skiva en massa rotvälska och skrattade åt hur förbannade de blev. Heheh.

Men den där första riktiga gången, var då jag och en kompis var på kryssning med kompisens familj. Vi var väl 14 sisådär och fick för oss att besöka discot. Plötsligt dök det upp ett killgäng som omringade oss och var mycket angeläget om att få prata med kompisen men som ändå var väldigt otydliga. Så hon frågar ifall de menar att han (den ena som de ville framhäva) vill dansa? Svaret hon får är "no no, no dance, he wants to f*ck".

En annan gång i gymnasieålder satt jag i bussen till Åminne folkpark, tillsammans med en kompis(ar?) och dåvarande pojkvän. Man rörde väl på sig lite hit och dit i bussen och vid ett tillfälle när jag skulle återvända till min plats, var det en kille som passade på att grabba tag i mitt högra bröst. Det gör man ju bara inte, så jag blev fly förbannad och började skälla ut honom. Argumentering var väl inte hans starka sida direkt, så han började hota med att slå ner min pojkvän när vi kom fram. Varpå jag blir ännu mer förbannad, för han hade väl för f-n inget med detta att göra?! Jag kan väl föra min egen talan?! Det blev lite hotfull stämning där ett tag, men inget mer hände.

Sen har det ju hänt ett flertal gånger ute på krogen att någon börjar tafsa på ens bakdel. Man ser sååå tydligt på dem (ofta är det åtminstone en kompis iblandad) att de förväntar sig och vill ha en ilskereaktion, så det enda jag brukar göra är att ge dem en svart blick, och sen gå och säga till en vakt ifall nån sådan syns till.

Det äckligaste jag däremot varit med om, var på mitt sommarjobb. Det var under bostadsmässan i Vasa för tio år sedan, och just den dagen hade jag fått i uppgift att vakta utställarparkeringen bakom ishallen. So far so good, man behövde inte göra mycket mer än kontrollera att de som körde in hade tillstånd för det, och stundvis var det väldigt lite trafik. Så jag satte mig på min medhavda campingstol och typ dagdrömde, med uppsikt över infarten och skogsområdet bredvid. Efter ett tag ser jag att det står en man i skogsbrynet. En man som står och tillfredsställer sig själv helt öppet, vänd mot mig. Jag vet inte hur länge han stått där innan jag fick syn på honom. Det var ingen stor skog precis, och kanske ett 50-tal meter längre in i skogen rörde det sig barnfamiljer och andra mässbesökare. Så jag ringer polisen. De var väl inte överentusiastiska precis, och under de två timmar som jag hade kvar av mitt skift, dök ingen patrull upp.
  

You Might Also Like

0 kommentarer