Invecklat värre tydligen.

september 18, 2017

Jag har sagt det förr och jag säger det igen, ni som har barn och har en fast anställning vet inte hur bra ni har det.

Som det ser ut nu har jag inget jobb i oktober, så jag har börjat dra i lite trådar för att reda ut hur vi ska göra med dagvården.

Målet är ju förstås att hitta ett vettigt jobb så fort som möjligt, och att nuvarande system ska kunna löpa på smidigt för alla. Det vill säga att jag, som varit hemma med fröken i nästan 2 år, jobbar heltid (eller vad jag nu hittar), sambon jobbar 4d/v och Alicia är i dagvård 4d/v. Vi ville inte ha henne heltid då hon ännu är ganska liten och sambon ändå hade möjlighet att gå ner i tid.

Det var ju en himla cirkus i vårvintras när jag skulle börja jobba. Man får ju liksom ta den dagvårdsplats som råkar finnas ifall man "plötsligt" får ett jobb (dvs. inte kan planera när man ska återgå till sitt fasta jobb efter föräldraledighet), och vi hade ju den enorma turen att få en plats hos en svenskspråkig dagmamma på "rätt" sida av stan (andra alternativet hade varit en finskspråkig dagmamma i totalt andra änden av stan, dagisplats fanns ej).

Nu är ju situationen den, att vi gärna vill ha kvar denna dagvårdsplats, även om jag blir arbetslös. Fröken trivs bra på alla sätt och vis. Platsen är känd, dagvårdaren är känd, kompisarna är kända. Skulle kännas orättvist att rycka upp henne därifrån och t.ex. en månad senare ansöka om ny dagvårdsplats, kanske någon helt annanstans och då köra hela inskolningsproceduren på nytt. För att inte tala om hur mycket enklare det är att kunna tacka ja till ett jobb med kort varsel ifall dagvårdsfrågan redan är löst!

Och det ska ju gå, läste någonstans att i två månader efter att man blivit arbetslös, har man fortfarande rätt till heldagsvård, och efter det har man sedan subjektiv rätt 20h/vecka. Men för att få lite billigare räkningar ifall jag är arbetslös, tänkte vi att vi skulle dra ner på dagvården för den tid då jag är hemma, men fortfarande behålla vår plats för att smidigt kunna återgå till jobb sen då det blir aktuellt.

Så jag kontaktade dagvårdschefen för att höra mig för ifall man i så fall ska skriva ett nytt avtal eller om det räcker med att man meddelar förändringen. Frågade även angående detta med 2-mån-heltid-efter-arbetslöshet.

Som svar fick jag att vi har rätt till 20h/v och att dessa kan man planera på olika sätt. Samt en blankett där man skulle meddela om ändring av antalet vårddagar. Denna blankett fanns inte på stadens hemsida, det hade jag kollat redan innan.

OK. För det första fick jag inget svar på min fråga. Och för det andra står det på blanketten att man inte kan göra en ändring för bara en månad åt gången, utan den ska göras för en längre period. Jaha...?

Så jag mejlar igen. Och frågar hur vi kan göra ifall jag bara är arbetslös en månad, att är det isåfall bättre att fortsätta med nuvarande system 4 hela d/v, och så frågar jag på nytt för att försäkra mig om det nu var så att man har rätt till heldagsvård 2 mån efter att man blir arbetslös.

Får följande som svar: "Så är det, ni har rätt, alla vill ju inte. Hoppas att du får ett nytt jobb.". Kort och gott.

Jag har försökt tolka det här svaret på olika sätt, men reaktionen är fortfarande WTF?!? Jag fick ju fortfarande inte ett svar. Och vad är det för antydningar? "Alla vill ju inte"? Det handlar väl inte om att jag inte vill dra ner på dagvården, det gör jag gladeligen bara jag vet att jag faktiskt KAN dra upp timmarna igen den dag då vi behöver mer dagvård???

Vaddå "alla vill ju inte", hon får ju det att låta som att vi använder dagvården som nån slags förvaringsplats, hur långt från sanningen kan man egentligen komma då vi vårdade fröken hemma tills hon fyllde 2, och sambon nu fortsättningsvis är vårdledig en dag per vecka? Och vi försöker tänka på kontinuiteten i frökens vardag, för att det inte ska bli några stora förändringar för hennes del!

Nä, det här var minsann fräckt. Eller är det jag som överreagerar? Jag hade velat ha ett sakligt svar istället för konstiga antydanden om hur vi väljer att sköta familjens angelägenheter. Det är ju liksom inte lätt att vara allvetare då det är fråga om första barnet?! Irritationen växte inombords men svarade sedan kort och gott att "Jag försöker bara reda ut vad som skulle vara vettigast för vår familj, skulle gärna dra ner på antalet timmar i oktober ifall jag är hemma då, men nu går det tydligen inte eftersom förändringen måste gälla en längre tid än en månad."

Jag skulle hemskt gärna vara en okomplicerad förälder med tydliga och förutsägbara arbetsplaner, men nu är jag tyvärr inte det. Ännu i alla fall.

Hur gör folk som skiftjobbar och inte kan förutse dagvårdsbehovet långt på förhand? Betalar man för en massa dagar i onödan?
   

You Might Also Like

0 kommentarer