Oljud av olika slag

juli 05, 2017

Igår på eftermiddagen var det fortsättningsvis regnigt, så vi höll oss inomhus. Det åskade tillochmed i något skede, varpå Alicia häpet tittade upp och undrade "va e de som HÄNDER?" haha... :D


Efter maten åkte vi och hälsade på hos sambons föräldrar ("har dom GLASS!" sa Alicia när hon fick höra vart vi var på väg) där även frökens kusin var, så det blev en del bus och ungen var nöjd att få gå och sova sen när vi kom hem.

Vi vuxna landade i soffan och åt jordgubbar till tonerna av Allsång på Skansen (när vi väl funderat ut hur man fick bort den irriterande finska kommentatorn, tydligen räckte det med att bara byta till annan kanal ett par sekunder).

Idag sov vi till 8. Det är som att hela schemat blivit framflyttat med en halvtimme, nu 1½ vecka in i frökens semester.

Och ifall någon såg en mycket irriterad familj på stan under förmiddagen så var det bara vi. Vi var precis på väg ut då helvetet brakade löst och nån började borra. Har vi fått nån info om saken? Nej. Samma sak hade tydligen hänt förra veckan också, då fröken hade blivit abrupt väckt från sin lunchvila. Hela flickan hade darrat och varit helt ifrån sig, menade sambon. Nu sov hon ju tack och lov inte, men när någon börjar borra vid tiotiden så blir man ju fundersam. Och så mycket som det borrats i detta hus så har fröken utvecklat ljud-skräck för allt från dammsugare till gräsklippare.

Således tog vi en tur förbi disponentens kontor alla tre, när vi nu ändå hade ärenden att uträtta. "Jaha, ja oj förlåt, han hade nog glömt att meddela"... IGEN. Skulle ju inte vara så farligt ifall det hände nån gång ibland, eller om det bara vore vi vuxna, men när man har sovtider att ta hänsyn till så känns det hemskt viktigt att få information om eventuellt oväsen så att man isåfall kan planera dagen annorlunda och inte lägga henne hemma.

Jag vet inte hur länge ni hängt med denna blogg, men detta verkar vara ett hus där det hemskt ofta borras och grejas, vi levde ju med evighetsoljud från juni-november ifjol och dessutom flera mindre projekt efter det, och att aldrig veta när det brakar loss är ren psykisk tortyr. Vi har blivit superkänsliga alla tre.

Nåja, efter lite ringande konstaterade disponenten att det skulle vara tyst kl 12, så vi gick vidare på andra ärenden och sen hem och äta lunch. 11:59 tystnade det.
  

You Might Also Like

0 kommentarer