Första dagvårdsdagen avklarad

april 26, 2017

Idag började vårt nya liv. Igen. För åtta veckor sedan hände det senast då mamman i huset började jobba, men nu sker det alltså igen då pappan i huset återvänder till sitt jobb och fröken i huset ska börja vara hos dagmamman. 

Jag har lite press på mig nu, att komma iväg tidigt på morgonen så att jag sen kan sluta genast efter tre (beror iofs på om/hur mycket pappersarbete jag har kvar att göra), gå iväg med dagens jobbpost och sedan hämta fröken där kring halv fyra.

Plus att jag helst borde åka hemifrån innan fröken vaknar på morgonen vid 7:15. Det har nämligen gått bra det här med att jag inte är hemma då hon vaknar, det blir bara ett onödigt "hejdå" innan det sedan blir ytterligare ett "hejdå" hos dagmamman...eller så borde vi kanske öva just på dessa hejdå:n?

Jag tänkte faktiskt en snabb tanke då jag klev upp i morse, när jag såg hur hon låg och sov så sött i sin säng intill våran. Att var det nu faktiskt nödvändigt att köra igång en sån här vardag redan nu, för hon är ju trots allt väldigt liten ännu och vardag hinner vi nog ha sen... Menmen, det blir nog bra så här också.

Nu går hon bara tre dagar denna vecka (ja, plus en inskolningsdag i måndags) och tre dagar nästa vecka p.g.a. första maj, så lite mjukstart blir det ju. Annars är det 4d/v som gäller.

Fröken hade varit lite ledsen i morse när de skulle iväg hemifrån. Hon hade fortsättningsvis varit ledsen när de kom till dagmamman, men direkt efter att sambon åkt vidare hade hon lugnat sig och sprungit iväg för att leka med de två kompisar som var där idag.

Och det är ju alltså inget fel på att vara ledsen vid lämning, det får man ju vara, menar bara att det känns skönt att veta att hon inte är ledsen någon längre stund. Hon är ju liksom inte rädd för att vara där, utan det är snarare hejdå:et som känns jobbigt.

Dagmamman berömde hennes ätande och berättade att hon hade ätit supermycket korvsoppa till lunch, sedan sovit 1,5 timme och sedan direkt bänkat sig vid bordet för att få mellanmål. :D

Jag slapp iväg från jobbet i tid idag och det var en glad fröken som kom springande ut i farstun när jag dök upp. Sen var hon lite bekymrad över att inte få på sig cykelhjälmen fort nog, och så trampade vi småningom hemåt.

Vi gosade hemma nästan två timmar innan sambon dök upp och vi alla var samlade igen.

Vad kisse tycker är lite oklart, men jag tror hon uppskattar att få vara lite ifred...?
   

You Might Also Like

0 kommentarer