Tjugotvå månader

mars 07, 2017

Igår blev Alicia 22 månader gammal. Ett år och tio månader. Tvåårsdagen närmar sig med stormsteg... Och oj vad det hänt mycket denna månad jämfört med de senaste tre! 


Fröken har lärt sig att klättra upp på stolar. Jag bävar lite inför den dag då hon kommer på att hon kan förflytta stolar och klättra upp för att nå det hon vill ha... 

Sitter numera på en vanlig stol vid matbordet. Se föregående punkt. Efter att hon lärt sig klättra upp kunde hon under inga omständigheter tänka sig att sitta i sin matstol längre. Inte utan att vråla sig blå i alla fall...

Slutat amma. Det var i och för sig ingen dramatisk förändring, då hon under flera månader bara velat ha en morgonslurk. Under den sista månaden blev det ibland varje dag, ibland varannan.

Börjat gå uppför trapporna här hemma. Vi har ju små-övat lite på församlingen på fredagarna, under Ålandsresan blev hon superinspirerad av mosters trappor, och när vi kom hem provade vi gå upp till tredje våningen där vi bor. Sen dess går vi oftast upp. Det går ju inte fort direkt, men ryggen tackar. Inte speciellt skönt att bära 12+ kg barn och så några kg mat från affären på det. Hon håller min hand och den andra håller i trappräcket. 

Sitter still och ser på barnprogram. Vad hände, liksom? Plötsligt vill hon sitta i soffan, gärna intill nån av oss medan hon ser på "draken". Inte för att hon sitter still hela halvtimmen, men flera minuter åt gången i alla fall!

Har lärt sig att rutscha på egen hand. Typ. Hon klättrar uppför trappan till lilla rutschkanan i parken, men sen får man assistera lite för att hon inte ska åka på mage med huvudet före... Men det jag menar är alltså att man inte behöver hålla i henne medan hon åker ner, tidigare har hon liksom inte haft nån balans utan skulle ha ramlat bakåt och slagit huvudet ifall man släppt taget, men nu sitter hon upprätt under färden. Sen springer hon runt och klättrar upp igen. :)

Springer gör hon överallt, förresten.

Vi har haft det lite knasigt med sovvanorna. Hon började plötsligt vakna en timme tidigare på morgnarna, vilket ledde till att vi då också blev tvungna att tidigarelägga både lunch och sovstund med en timme. Hon utökade dock lunchluren med ca en halvtimme och är därmed lika kvällspigg som vanligt! Nästan svårare att natta faktiskt, hur nu det kommer sig. Det sägs att en tvååring ska sova 14h per dygn, men det har ju inte denna fröken tid med.

Nu sover hon ca 21:15-07:45 och så ca 1½ timme på dagen. 

Man kan väl säga att vi håller på att övergå till storlek 92 (1,5-2 år) nu. Har inte plockat fram mer än nån enstaka tröja ännu, men håller på att "tömma skåpet" på 86:or och lägga bort dem i en låda vartefter de tvättats. En del plagg kommer säkert att få hänga med ett tag ännu, speciellt byxor. 

Jag vet inte hur lång eller tung fröken är, men det vore intressant att veta, med tanke på amningsavslutet och se ifall det eventuellt kommer att påverka utvecklingen framåt?

Tålamodet är kort, ack så kort, och man hör definitivt då något inte går som hon tänkt sig... 

Har också lärt sig (eller snarare börjat våga) klättra ner från vår säng. Den är ganska hög och hon varken ser eller känner golvet under fötterna, så det gäller att våga släppa taget och lita på att golvet finns där. Det gör hon nu. Men upp klättrar hon tack och lov inte ännu!

Gillar att 
  • Gömma sig.
  • Bygga med klossar. 
  • Rita med kritor har också blivit en ny favorit. 
  • Sortera och plocka har också blivit pop, eller "städa" som hon själv säger, då hon plockar grejer från en förvaringskorg till en annan, eller upp från golvet. 
  • Springa undan när det är dags för blöjbyte...
  • ...men sätter sig genast i hallen och väntar som ett ljus, ifall man föreslår att vi ska gå ut. 
  • Gå i trappor
  • Klotta med vatten vid handfatet i badrummet.
  • Citera sina favoritböcker. Hela tiden.

Fröken känner igen färgen gul och kan räkna till 5. Alfabetssången (blinka lilla stjärna) sjunger hon också; "aabeeseedeff gee, såå iijiikåå ennoopee"... :D Hon kan prata i femordsmeningar och "balkankorv" är det ord hon senast lärt sig. :D Frågar ofta "va stååj e hääj då?" med ett superentusiastiskt tonfall när hon ser text.

Och vet ni vad? Vi klarade hela "vabruari" utan så mycket som en nysning (jaja, ni fattar)! Var lite orolig för att plocka upp nåt på församlingens fredagsträffar, då de också har dagklubb för äldre barn i samma utrymmen (andra veckodagar), men det gick bra. Puh! Vi har faktiskt varit friska hela hösten och vintern, så när som på en host-förkylning (sambon och jag) samt en kortvarig ettdygnsfeber utan andra symptom (Alicia). Hoppas vi kan fortsätta så...

Det känns som att det hänt så väldigt mycket under denna månad. Och fler förändringar har vi på G... Igår började jag jobba. Alicia får fortsätta hänga hemma ett tag till, med sin pappa. Men en stor förändring blir det ju ändå, vi har aldrig varit mer än 3-4 timmar ifrån varandra sedan fröken flyttade in i min mage... Kanske är det mig det känns värst för, hoppas det.
   

You Might Also Like

0 kommentarer