Tisdag och catch-22

mars 21, 2017

Regnig tisdag och jag lider av bloggtorka. Nä men på riktigt, vad ska man egentligen skriva om då ens fritid numera består av hemkomst, legobygg, middag, soffvila och bolibompa, kvällsmat och nattande, samt 2½ timme egentid på kvällen (som oftast består av tedrickande och prat vid köksbordet, och sen lite TV-tittande och slösurfande tills ögonen ramlar ihop). 

Det blir liksom så enformigt och ibland känns det som att jag bara upprepar mig. Men det är väl så livet är ibland!

Jag har börjat fundera lite på årets födelsedagssäsong iaf. Vi fyller ju år, samtliga familjemedlemmar, inom loppet av två månader. Jag är först ut och en dryg månad senare är det Alicias tur. Och så blir det ju påsk där emellan också, och jaaa...vi borde väl kanske städa lite. ;) Vem som nu ska ha inspiration att ta itu med nåt sånt, haha!

Sambon trivs i alla fall bra med att vara hemma med fröken på dagarna, och har bestämt att han (som har möjlighet till det) ska fortsätta vara hemma en dag per vecka med henne, så att det blir fyra dagvårdsdagar (troligtvis 8-15:15, lite beroende på) och tre dagar hemma. 

Jag själv har ett vikariat på heltid och vet inte riktigt vad som händer efter/i augusti, men det får vi väl ta i ett senare skede... Men så mycket svårigheter och småpanik det innebar, detta med att hitta dagvårdsplats med kort varsel, så misstänker jag att vi behåller platsen och har henne där typ ett par halvdagar eller så, även ifall att jag skulle bli arbetslös i höst... 

Det var ju det jag skulle skriva ett inlägg om, förresten! 

Det är ju liksom inte lätt ur någon synpunkt alls, det här med att få allt att klaffa samtidigt, då man ska ta emot jobb och hitta dagvårdsplats.

Ofta är det superkort tid mellan det att man får ett eventuellt positivt jobbesked, till det att jobbet ska inledas. Först är ansökningstiden låååång, och så tar det läääänge innan man bestämmer sig vem man ska anställa, men sen plötsligt, BAM, ska det börja jobbas direkt efter att de bestämt sig! Och kommunen behöver minst två veckor på sig att ordna en dagvårdsplats. Helst ska det vara fyra månader i förväg, men om behovet av dagvård "uppstår plötsligt" är de skyldiga att fixa det på två veckor...men då kan man givetvis inte heller vänta sig att få precis den plats man önskar.

Det var nästan den processen som var jobbigast, det här med att gå och vänta på svar för att sedan, vid behov, kunna agera snabbt och få en dagvårdsplats, som kanske inte finns.

Jag ringde och kollade. På dagiset var det fullt. Hur läget såg ut i övriga kommunen vet jag inte, men i centrum fanns det två platser lediga; en hos en svensk familjedagvårdare (som fanns ganska nära vårt hem) och en hos en finsk (som låg åt helt fel håll, i ena utkanten av stan då vi bor i andra utkanten). Jag har ingen bil och sambons bil befinner sig på jobbet i grannkommunen sena eftermiddagar. Här steg paniken lite, tänk om dessa två platser försvinner och hon skulle bli tvungen att vara i dagvård i någon grannby från 7:45-17:15 (eller ännu längre) ifall det bara är sambon som kan lämna och hämta?

Nu löste det ju sig på bästa sätt ändå, eftersom sambons arbetsgivare gick med på att bevilja pappaledighet med bara två veckors förvarning (vanligtvis ska man alltså meddela två månader på förhand ifall det är fråga om en längre ledighet...), eftersom vi ju påtalat saken redan innan årsskiftet då jag började söka jobb på allvar; att det kan bli aktuellt med pappaledigt småningom. 

Vi fick därmed lite längre tid (än två veckor) på oss att söka dagvårdsplats, och det ordnade sig faktiskt så bra att ingen annan hunnit försvinna iväg med den där svenska dagvårdsplatsen som fanns relativt nära hemmet. 

Ni kan ju gissa om vi kände oss lättade!

Men hur är det meningen att man ska få ihop detta, egentligen? Kommunen vill ha fyra månader för att ordna dagvårdsplats och man ska meddela om pappaledighet två månader i förväg. Säg nu då sen att "jo, jag kan börja jobba om 2 eller 4 månader" åt en potentiell arbetsgivare så får vi ju se hur attraktiv du är! Tänk om man skulle råka få ett jobb som man då inte kan ta emot p.g.a. att de vill man ska börja jobba så fort som möjligt, ska man då tacka nej till jobbet och riskera att gå miste om a-kassa för en obestämd tid? Det här blir ju en byråkratisk fälla liksom...

Eller ska man lägga barnet i dagvård flera månader i förväg medan man själv går hemma och väntar på ett jobb som kanske dröjer? Nej tack.
  

You Might Also Like

0 kommentarer