Hur var det nu man gjorde igen?

mars 06, 2017

Idag börjar en ny vardag. När ni läser detta (tidsinställda inlägg) har jag avklarat halva första dagen på ett nytt jobb. Oj, om ni visste hur mycket jag grubblat och haft svårt med all ovisshet innan detta. Först det här med att hitta ett jobb och sen att få allt att klaffa med sambons pappaledighet och dagvårdsplats på rimligt avstånd. Ska publicera ett eget inlägg om detta senare.



Jag har inte skyltat desto mer om min jobbstart, så ni har inte missat något.

Lite fundersam är jag nog. Alicia och jag har ju mer eller mindre suttit ihop sedan augusti 2014 då hon flyttade in i magen. Vi har inte varit mer än 3-4 timmar ifrån varandra, vid några få tillfällen. Jag kommer ju att känna det som att min vänstra arm saknas, ungefär!

Ändå känns det mest "jaha" när jag tänker på att jag ska jobba. Ett naturligt steg. Jag antar att vi känner oss redo. Eller jag i alla fall. Jag kan ju bara tala för mig själv, men känner jag min dotter rätt så kommer hon att trivas bland andra barn så småningom. Och jag själv tycker att det ska bli roligt att få uträtta något på dagarna och att få "bara vara jag". Att få lön är ju heller inte fy skam...

Vad jag ska jobba med? Tja, som vanligt (ifall ni hängt med sedan pre-mammaledig-tiden) kommer jag inte att blogga om jobbet. Men jag kan iaf berätta att jag dels ska jobba med någon typ av info/rådgivning (inget hälsorelaterat, termen till trots), och dels ska jag också göra det jag gör precis nu, dvs. publicera saker online. På en och samma arbetsplats alltså, det kanske lät lite luddigt det där.

Jag hade inga akuta "jag borde ta vara på den tid vi har kvar, lediga tillsammans"-känslor. För jag vet att vi tagit tillvara på tiden och det fanns egentligen inget jag ville göra annorlunda under de två veckor som gick mellan att jag fick jobb och att jag började jobba. Bara njuta av tiden tillsammans.

Jag kan ju ibland ändå känna mig lite trött på hemmalivet, ni vet de där dåliga och tunga dagarna som dyker upp ibland. Det är alltid nån som kräver nåt av en och man får aldrig göra något ifred. Samtidigt som vi nu kommer att få en helt annan vardag med bara några få timmar per dag tillsammans. Jag har kanske inte riktigt insett det än? Vi får se hur det känns efter nån/några veckor...

Sambon kommer att ta ut resterande pappaledighet + vintersemester, så dagvård blir inte aktuellt riktigt ännu. Jag vet dock att fröken kommer att trivas när hon får leka med andra barn om dagarna, men jag är lite fundersam kring det här med att hon ska tillbringa större delen av dagarna borta från sina två viktigaste anknytningspersoner. Det är tufft för en liten tjej. Vi kommer dock att försöka pussla så dagarna blir så korta som möjligt.

Dagvårdsbeslutet kom i onsdags och vi har fått plats hos en dagmamma (familjedagvårdare heter det väl sådär officiellt) som finns ungefär en halv kilometer från hemmet, vilket innebär att jag kan hämta henne med cykel och ingen av oss behöver göra nån stor extra omväg nånstans på väg till jobbet. Dagmamman har vi hört enbart gott om, hon har jobbat länge med barn och är engagerad och hittar på mycket roligt med dem, och där finns redan en annan liten fröken som Alicia är halvbekant med från församlingens träffar. Det känns tryggt.
   

You Might Also Like

0 kommentarer