Helgrapport och otursdag

mars 13, 2017

Jaha, minnet är bra men kort, brukar man väl säga. Jag kan inte direkt minnas att vi skulle ha gjort något speciellt under helgen. Det har väl blivit lite veckohandling och städande och sånt.

Igår var vi iaf hemhem en sväng och hälsade på hos pappa.

Ja, och så ringde det på dörren precis när jag höll på att natta Alicia efter lunch. Såå irriterande, för fröken som till 90% hade somnat flög ju upp i sängen och så tog det ytterligare 15 min innan hon somnade. Kanske borde sätta upp en stör-ej-skylt vid dörrklockan då det ska sovas.

Jag öppnar sällan dörren ifall jag är ensam hemma med Alicia, ifall jag inte vet att någon är på väg. Jag tycker det känns lite otryggt.

Speciellt efter skolningen jag fick gå på via jobbet i fredags på eftermiddagen, heheh. Massor med skräckexempel på vad folk i vårdyrken eller andra "offentliga" jobb kan råka ut för.

Nä, skämt åsido, men det är alltid bra att vara lite streetsmart.

På tal om street. Idag lyckades jag med konststycket att ramla mitt på gatan på väg hem från jobbet. Det var barmark.

Ja, jag har tidigare konstaterat att mina vinterskor är livsfarliga såvida man inte har byxorna dragna utanpå dem. De har nämligen två krokar högst upp på varje sida om skon, för att man ska kunna snöra dem ytterligare ett steg ifall man vill. Dessa hakar är totalt onödiga ur användarsynpunkt och rent av livsfarliga.

Det är nämligen väldigt lätt att haka fast den ena skons snören i den andra skons krok. Med direkt följd att man snubblar på sig själv och liksom mister båda benen under sig och faller huvudstupa framåt.

Det hände en gång på väg till bilen då jag bar på Alicia (tack och lov hakade det ur lika fort och jag fick tillbaka balansen och tack och lov gick sambon bredvid och hade kunnat ta emot lilla fröken. Men tänk om vi varit ensamma, och tänk om det hänt i trappan?!), och efter det har jag varit supernoga med att alltid dra byxorna utanpå eller också gå med benen ganska brett isär.

Men just under denna promenad kom jag på att det var lite kyligt om händerna och skulle gräva fram vantar ur väskan. Pang! Under en halv sekund flyttades uppmärksamheten från skorna och då ser jag plötsligt marken komma flygande. Jag vet inte ens hur jag landade, men jag har skrapat upp bägge händers insida, högra handens utsida, lite haka och överläpp (syns bara om man tittar noga), och armbågen gör ont.

Det övriga är bara skrubbsår (det droppade visserligen blod från båda händerna hela vägen hem) men armbågen får jag nog överväga att visa upp, så det inte blir några problem. Jag menar, här lyfts det en soon-to-be-tvååring flera gånger per dag och då vill jag veta att det är OK att använda armen.

Så vi fick plötsligt lite praktisk nytta av Ingridharplåsterboken, och pratade om att mamma fått skrap på handen (hade givetvis tvättat bort blodet innan vi tittade) och behövde plåster. Lilla fröken hjälpte till med att blåsa lite också. ❤️ 

You Might Also Like

0 kommentarer