En sån där dag.

mars 25, 2017

Hej lördag. Jag försöker vila för att bli av med min förkylning, men det är banne mig inte lätt. 


Dottern kräver uppmärksamhet och vill tanka närhet efter att jag varit på jobb hela veckan. 

Lägenheten kräver uppmärksamhet eftersom ingen kunnat/orkat göra något på tre veckor, utöver det mest nödvändiga förstås. 

Jag har inte kunnat göra något alls i princip de senaste två veckorna, först pga närkontakt med asfalt och sen pga superförkylning. I morse hostade jag tills jag kräktes, jag som inte spytt sedan en migränattack för tre år sedan. 

Ja, det kanske hade varit klokt att stanna hemma i veckan, men å andra sidan är det mer ansträngande att vara hemma med en krävande fröken, än att vara på jobb. Faktiskt. Och nån feber har jag inte haft.  

Och på något sätt lyckas vi bli sura på varandra eftersom båda liksom tänker/hoppas att den andra ska orka trots att båda är lika trötta. 

Vi börjar lite komma fram till att saker som ska göras, ska göras när Alicia inte är hemma, annars blir hon så uppjagad och kräver uppmärksamhet på alla tänkbara sätt ifall man försöker få något uträttat. Och så blir man bara frustrerad över att det är omöjligt att få något gjort. 

Vi har liksom tänkt att vi skulle få huset städat inför födelsedagssäsongen, men sen blev det som det blev och nu finns det inte en chans att vi skulle hinna till nästa helg. Speciellt inte när denna förkylning inte verkar ha några planer på att bli bättre. 

Men vad gör det om hundra år, får man väl försöka tänka. Vad spelar det för roll om det är lite stökigt. Det är bara det att man ju får dubbelt så mycket hushållsjobb att göra sen senare, ifall man inte håller undan det lite efter hand... Man borde anställa nån för att ta hand om sånt här. 

You Might Also Like

0 kommentarer