Att heta något annat än barnet

mars 16, 2017

Vet ni vad jag reagerat på? Nu när lilla fröken småningom förekommer i egna sammanhang. Det har liksom gått upp för mig att hon heter något annat än jag! Haha, det borde ju liksom inte komma som någon överraskning men det känns faktiskt lite märkligt. :)


Till exempel när jag ringde om dagvårdsplats och presenterade mig. Vi har ju lämnat in en preliminär ansökan för länge sen, och när personen på kommunen började leta i sina mappar konstaterade hon (visserligen utan att varken fråga för- eller efternamn på Alicia) efter en stund att "jaa, hon heter ju X!" Ehh, jaa det hade ju liksom inte fallit mig in att säga det, hahaha. Det blev lite lustigt.

Följande grej var sedan när jag började funderade på att beställa hem namnlappar och satt och provade motiv hos olika företag. Ni vet, såna som man klistrar fast på kläder, för att inte blanda hop dem med någon annans hos dagmamman (måste kolla hur nödvändigt det är, borde inte finnas nån annan med samma stl där, but then again så använder vi allt från 86-104 på tshirts). Reagerade inte alls på vad det stod på lapparna, det kändes helt normalt, men sen skulle man ju fylla i leveransadress och det är ju lite märkligt om jag beställer lapparna med ett annat namn än vad leveransadressen har? :)

Jag skämtade lite med sambon och sa att jag är ju faktiskt numera den enda i min syskonskara som är ogift... ;)  Men byta namn? Näe, det går ju liksom inte.

Det är väl mest av tradition som Alicia fick sin pappas efternamn, trots att det ju faktiskt var jag som sådär initialt ville ha barn... Medan två av mina syskonbarn fått mammans efternamn (pappa frågade faktiskt hur vi skulle göra, då fröken föddes) så det kanske inte är så ovanligt.
  

You Might Also Like

0 kommentarer