Vår amningshistoria

februari 17, 2017

Förlossningsberättelser finns det både till höger och vänster på bloggar. Men kanske inte lika många amningshistorier? Jag tänkte att det kunde vara roligt med någon slags amningsberättelse också, för att minnas. Jag menar, man glömmer ju så fort, tyvärr.


En nykläckt fröken.

Jag påbörjade denna text för snart ett år sedan, inspirerad av Hanna, men nu såg jag att både Carola och Sara också avhandlat amning nyligen, så jag letade fram den ur arkivet och tänkte nu att jag skulle publicera. Ämnet blev ju aktuellt här hos oss för ungefär en vecka sedan. Nej, jag är inte gravid och planerar inte att bli det heller. Men jag har nyss slutat amma min snart tvååring.

Medan jag var gravid tänkte jag mest att det är ju trevligt, praktiskt och bra om det funkar, och att det i så fall är något jag vill göra. Men att det nog inte är så lätt alla gånger, av allt jag läst och hört att döma. 

På rådgivningen ägnades nästan hela "ta hand om din baby"-tillfället åt amning, vilket då kändes som på tok för mycket. Nu i efterhand känns det som för lite (jaja, skjut mig nu, hehe), och dessutom alltför mycket fokus på detta med babyns mun vs. bröstet, samt att de vill äta hela tiden. Så mycket matnyttigt om vad man ska göra vid eventuella problem fick vi inte, och inte heller pratades det om ökningsperioder och sånt, vad jag kan minnas.

Några direkta förebilder hade jag aldrig, jag är yngst av fyra barn och min mamma dog innan det blev något tal om barn (jag var 15). Inte heller hade jag några kompisar med barn, inte så där att vi skulle ha umgåtts speciellt ofta i alla fall.

Jag hade någonstans ändå satt upp ett mål i huvudet att jag skulle amma "åtminstone till och med årsskiftet", då hon skulle bli sju månader gammal. Knasigt att sätta upp ett sånt mål, kan jag ju tycka i efterhand.

De första stunderna


Snabbspolning fram till förlossningssalen där jag plötsligt får upp en nykläckt bebis i famnen och barnmorskan frågar ifall jag tänkt amma (tänk att hon gjorde det, att jag faktiskt fick ett val! Jag upplevde inte alls nån amningstvång på VCS, vilket flera andra verkar ha gjort?).

Jag fick hjälp med att lägga till henne. Det hela kändes väldigt ovant och osäkert, men lilla fröken fattade galoppen direkt och började äta. Jag minns att jag blev ganska överraskad över kraften hos henne. Här nånstans skrattar barnmorskan och menar att det här kommer nog inte att bli några problem inte, för Alicia har full koll på hur man gör. Jag tror att den kommentaren gjorde mycket för oss!

På BB upplevde jag att de gärna hjälpte till med amningen. Försökte visa hur babyn skulle ligga och hur mycket som skulle vara i munnen och så där.

Jag kommer ihåg den andra natten på BB. Alicia liksom vaknade till och var väldigt hungrig. Hon åt i timtal, jag bara växlade sida efter en stund, gång på gång. Från 21-02 höll vi på nonstop. Sen sov vi lite och så började det om. Jag minns att jag satt och funderade om det faktiskt skulle vara så här eller om något är fel, och hade det varit dagtid hade jag säkert ringt på klockan... Kom ihåg att jag läst att det är bra med täta amningar i början för att liksom få igång systemet, så vi fortsatte.

Liggamning


Sen var det en väldig fokus på det här med att man skulle ligg-amma, för att det är praktiskt. Och det är det ju, om det funkar. Vi försökte få till det men det gick liksom inte. Alls. Jag tyckte att jag kom för nära och att Alicia inte fick luft. Och ligga längre bort gick inte, för då fick hon inget grepp. Jag försökte hemma nattetid ett tag, men gav nog upp ganska fort. Så jag har typ uteslutande suttit, även mitt i natten. Alicia har ju heller inte sovit i vår säng, så jag skulle ju ändå lyfta upp henne någonstans ifrån. Det var först när hon blev ett halvår som jag tyckte att vi fick till liggamningen, när hon liksom kunde styra huvudet själv och sträcka sig fram...

Stödet i början


Jag är glad att sambon tog ledigt de första tre veckorna (och annars också varit väldigt stödjande gällande amningen) så att jag kunde fokusera på maten. Jag kommer ändå inte ihåg att det skulle ha varit riktigt så där intensivt som på BB, för Alicia har egentligen inte varit någon mys-snuttare, hon har ätit när hon varit hungrig och that's it.

Jag upplevde aldrig det här med att mjölken skulle "rinna till" och att man skulle få "meloner", vilket man ju läser överallt. Kände mig lite småstressad över det. Men de första två veckorna gjorde det lite ont och blev liksom "skorpor" som jag fick smörja, men efter den inkörningsperioden har det funkat smärtfritt.

Jag blev också lite stressad över det här med att behöva amma inför rådgivningstanterna. Dels för att Alicia blev hungrig lite hur som helst i början, dels för att de faktiskt ville se att det funkade. Ofta fick jag ändå väldigt uppmuntrande ord om att det hörs hur hon sväljer, etc.

Obalans


Mot slutet av första månaden blev det lite obalans i systemet. Jag hade fånigt mycket mjölk på morgonen, och sedan tog det liksom slut fram mot kvällen. Nu i efterhand undrar jag om det faktiskt var så, eller om jag bara var oförberedd på att hon skulle vilja amma mera kvällstid. Hungerskriken var inget att leka med, säger jag er. Och här fick Alicia sin första och enda deciliter ersättning. Den sov hon gott på, vilket jag ytterligare tolkade som att mjölken inte räckte (så är det inte, men ersättningen ger tydligen en slags matkoma-effekt).

Det var en del knas de första veckorna, med både för mycket mjölk dagtid, vilket ledde till sprutbajs, och för lite mjölk som ledde till en massa skrik kvällstid. Men jag löste det genom att pumpa ut mjölk på förmiddagen för att kunna ge på kvällen. Tack och lov blev hon aldrig tuttförvirrad av flaskan, och det var heller inga problem med att få henne att ta den.

Vi väntade också några veckor med att ge henne tutten (nappen) för att inte det heller skulle ställa till med någonting.

Det löpte vidare


Nåja, i något skede stabiliserade det sig och sen hade vi liksom inga problem. Jag har aldrig haft en endaste stockning eller annat. Aldrig några problem med att bli kall, vilket de varnade mycket för på rådgivningen (tvärtom kommer jag ihåg att jag hela tiden svettats och att jag gick ut i enbart huvtröja ännu i oktober hösten efter att hon föddes...).

Vid knappa fem månader introducerade vi smakprov på mat för Alicia,och smakproven utvecklades småningom till riktiga måltider utan att vi för den skull minskat på amningen.

Jag har hela tiden gett en sida per gång, förutom alldeles i början, och det har fungerat bra. Lite jobbigt (hårt och läckande) blev det när hon började sova längre nätter och det då kunde gå 12 timmar mellan att hon åt en sida till att hon åt den nästa gång (alltså 6h mellan maten), men småningom löste sig det också, bara kroppen vant sig. Jag var rädd för att det skulle vara för långt uppehåll och att mjölken skulle ta slut, men det gjorde den inte. Kroppen vänjer sig förvånansvärt bra!

Alicia har egentligen aldrig varit någon "snuttare", hon har ätit effektivt och sedan släppt taget efter några minuter. Jag hade föreställt mig riktiga maraton och förväntat mig kunna se TV-serier och så där, men nepp! :) I början tog det kanske 20 minuter, sen halverades tiden, och efter ett tag tog det bara 3 minuter för att tömma en sida och sedan sätter hon sig upp.

Amningsstrejk


När Alicia var nio månader vägrade hon plötsligt att ta bröstet en dag. Så där bara. Vid det laget hade jag läst på tillräckligt mycket för att veta att det liksom inte var ett val från hennes sida, så jag jobbade och jobbade för att få bukt med strejken. Det tog två dagar innan hon ville amma igen, under tiden pumpade jag och gav i flaska.

Amning efter ettårsstrecket


Den ettåriga Alicia ammade fortfarande vid alla måltider. Morgon, lunch, mellanmål, middag, kväll och natt. Jag fick lite vibbar om att folk kanske inte tycker det är det är helt normalt med så mycket och så länge, men efter att ha läst på och begrundat tillräckligt mycket var jag säker på att det är så jag vill ha det.

Goda råd?


På tal om att läsa på, jag rekommenderar verkligen sagogrynets blogg och amningshjälpens Facebookgrupp (kan tyvärr upplevas som aningen hetsig pga alla dagliga inlägg) som bra källor till kunskap!

Jag har t.ex. inte fått några vettiga råd från rådgivningen när jag haft frågor och problem. Tvärtom har de råd jag fått varit ganska dåliga, vilket man snabbt inser ifall man följer med vad som skrivs på ovanstående adresser. Och då är det kanske inte att undra på att amningsstatistiken för vår kommun är ganska dålig! (ja de nämnde detta på förberedelsekursen för att dessutom guilt-trippa oss lite)

Jag har t.ex. fått rådet att ge ersättning kvällstid ifall hon inte blir mätt. Även om jag varit tydlig med att jag velat helamma, och trots att hon växt som hon ska. Istället valde jag alltså att pumpa det överflöd som fanns på morgonen och ge det i flaska på kvällen. Jag har också fått råd om att ge mat först och amma som efterrätt (vilket skulle leda till att mätt bebis inte ammar lika mycket = mjölken minskar). Jag har också hört om folk som fått rådet att vid ca 3 mån börja ge ersättning för att mjölken "inte räcker", fastän det är fråga om en helt normal period då bebin är oroligare och SKA äta oftare för att få upp produktionen för kommande behov.

WHO rekommenderar amning till åtminstone två års ålder...but then again, de rekommenderar alltmöjligt som i praktiken inte är möjligt att följa ifall man inte anstränger sig väldigt, väldigt mycket.

Ja, jag blir lite irriterad. Jag tycker att alla ska få göra som de vill, att åtminstone ha rätt till bra kunskap för att kunna göra sina val, och att inte bli ifrågasatta för sina val, oavsett om det är åt ena eller andra hållet. 

Att avsluta


Jag har inte aktivt försökt avsluta amningen 100% vid något tillfälle. Så jag har inga bra råd att ge åt den som vill sluta.

Som jag flera gånger skrivit, har jag aldrig upplevt att amningen skulle vara någon trygghetsgrej eller fylla någon gos-funktion hos vår dotter. Det har mest handlat om mat, rätt och slätt. Eller att man är lite småsugen... Inte heller att det skulle behövas för att kunna somna.

Efter ettårsdagen lämnade vi medvetet bort amningen vid middagen (alltså den tid då vi själva också åt middag), eftersom det var dagens krångligaste tillfälle att få till. Hon började då dricka vanlig mjölk till middagen. Nån ersättning har hon aldrig fått, förutom en deciliter en gång. Det funkade fint utan några protester, alla andra mål (frukost, lunch, mellanmål, kvällsmat, samt ett eventuellt nattuppvak) ammade hon fortsättningsvis, samtidigt som hon också åt mat (förutom på natten).

Småningom lämnade hon bort fler och fler amningsstunder, för att sen övergå till enbart morgon och kväll. Det var de tillfällena hon aktivt visade att hon ville ha (och senare även frågade efter - haa mökken!), och sen hade hon inte riktigt tid med nån amning under resten av dagen.

Småningom föll även kvällen bort, och då fortsatte vi med enbart morgon i några månader, innan hon sedan började glömma bort det vissa morgnar, ibland blev det varannan dag och ibland varje, innan hon sedan tyckte att hon var klar i förra veckan. Hon är nu 21 månader (1 år, 9 mån) gammal.

Jag vågar tro att det är slut nu, då det gått mer än en vecka sedan hon sist ammade. Hon frågar fortfarande ibland, men vill sist och slutligen inte ha. Jag har inte upplevt några problem med spänningar eller "överskott", inga stockningar eller andra besvär. Dock kände jag under dag 6 att det liksom stack och drog i armhålorna på ett märkligt sätt.

Sammanfattningsvis


Det varit en väldigt positiv upplevelse, så där på det stora hela! Jag antar att vi haft det ganska lätt och det är jag tacksam över. Det är praktiskt när det fungerar och för mig var detta ett bra val istället för att börja hålla på med en massa flaskdiskande.

Jag har inte känt mig bunden på något sätt, vår fröken var som sagt aldrig någon småsnuttare som ville amma i tid och otid, utan vi fastnade ganska fort vid intervaller på 2,5-3 timmar. Längre ju äldre hon blev. Och på den tiden hinner man ju iväg en sväng ifall man vill. Dessutom såg vi alltid till att det fanns lite pumpad mjölk i frysen, ifall jag skulle behöva iväg nån längre stund eller ifall vi skulle bli sjuka. 

Vi har ammat hemma mestadels, men även hos andra, på rådgivningen, på caféer, i bilens baksäte (parkerad givetvis) och även i simhallens bastu. :)
  

You Might Also Like

2 kommentarer

  1. Haha, våran historia kan nog sammanfattas med orden "ALDRIG MER!"! I efterhand tycker jag det var dåligt gjort från rådgivningens sida att faktiskt inte såga åt oss att sluta när en av oss bara hade ont o den andre faktiskt fick all mat som behövdes från en flaska istället. Det var snarare så att de sa åt oss att fortsätta så länge som möjligt. Det var väl den där statistiken som skulle upp... Gott att ni har trivts med det och att det har gått smidigt att avrunda :)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja det finns nog ungefär lika många amningshistorier som det finns barn skulle jag tro!

      Hmm, jag har nästan motsatt erfarenhet, i något skede slutade det helt talas om amning på rådgivningen och de liksom bara utgick från att hon fick ersättning (t.ex. "snart får ni byta ut ersättningen mot vanlig mjölk") och då höjdes det nästan ögonbryn över att vi fortfarande ammade. Aldrig blir det bra! ;)

      Radera