Stora kliv

februari 13, 2017

Jag känner mig lite småförvirrad för tillfället; vem har ersatt min ettåring med ett stort barn? 

Alicia har ju "alltid" varit bra på tal och småpill, men större fysiska grejer har hon väntat med tills hon säkert kan. 

Hon yppade sina första ord vid 8-9 månader och hon lärde sig pincettgrepp och sånt där tidigt. Men hon tog tid på sig till efter ettårsdagen med att stå och hon var 15 månader innan hon gick. Det är väl inte direkt sent heller, men det är ju åtminstone inte tidigt. 

Sen är det andra saker som vi inte haft så bråttom med. Man kan inte vara bra på allt! 

Som det här med att klättra och hoppa och sånt. Det här med att ha koll på sin kropp och var den är i förhållande till annat kan vara lite knepigt. Och intresset har väl kanske heller inte varit så stort? Det tog länge innan hon ens försökte klättra upp på soffan, och länge efter det innan man kunde lämna fröken ensam där för att inte ramla ner. 

Nu känns det som att det plötsligt hänt så mycket på kort tid. 

Till exempel idag, kom hon plötsligt på att hon skulle upp på en köksstol. Jag har ju sett att barn i samma ålder står på en stol vid diskbänken och hjälper till med matlagning eller så. Men det har känts som risky business hos oss då hon har lite dålig koll på var fötterna finns ifall koncentrationen ligger på något annat. 

Efter några försök (hon har alltså inte ens visat något intresse tidigare) drog hon sig upp på köksstolen, möblerade runt lite på den lilla ytan och fick slutligen ner rumpan mot sitsen. Tadaa! "sitta stolen!" utbrast hon stolt och makade sig närmare bordet och dinglade med benen.


Följaktligen gick hon under inga omständigheter med på att sitta i sin egen stol när det blev matdags. Utbrott och stora tårar. Så vi fick möblera om lite och sätta en vanlig stol på hennes plats. Och sen började springet..... 🙊 

Vi som fått ha så god matro vid bordet hittills, ungen har ätit själv och vi har fått diskutera vårt, med några få avbrott. Alla har varit klara ungefär samtidigt. Nu kommer väl 70% av diskussionerna handla om att uppmana fröken att sätta sig vid bordet och äta. 

Eller så är det bara nyhetens behag, kanske hon kan tänka sig att sitta i sin stol igen om några dagar...heheheh, who am I kidding?
  

You Might Also Like

0 kommentarer