Fredag, dygnsrytm och hår

januari 20, 2017

Torsdag igår. Dagen gick mest ut på att gooooooosa, tror jag? :) Det skulle mysas i famnen och pussas och snuttetrasan skulle vara med och det skulle läsas ungefär tusen böcker. Tack och lov var känslan ömsesidig, så vi hade en riktig mysdag.

Idag är det fredag och jag har istället en trött-och-ful-dag. Vi brukar ju normalt hänga vid församlingen på fredagsförmiddagar, men idag vaknade vi rätt sent och jag orkade inte börja stressa. Och så öste det ner snöblandat regn. Vi var också ganska trötta eftersom fröken vaknade när vi skulle gå och lägga oss och sedan låg och småklagade i minst en timme.


På tal om det. Min dygnsrytm känns helt åt skogen. Det är full fart hela dagarna och jag blir så trött ca en timme innan Alicia ska lägga sig, och bara räknar minuterna. Tålamodet existerar liksom inte. Den där timmen mellan bolibompa och nattning är så jobbig. Energin är på minus. Sen efter att hon somnat, ligger jag och laddar batterierna ett par timmar, slösurfar eller tittar på TV, och sen vid elvatiden då normala människor börjar fundera på att gå och lägga sig, ja då vaknar jag till och får tusen idéer i huvudet och vill sätta igång med massor av projekt. Vilket leder till att jag vid läggdags (en timme senare) ligger och tänker på massor av saker och inte somnar nån gång.

Fick mejl om att man kunde ansöka till nån slags förälder-barn-gör-om-mig-dag som ordnas av Dermoshop. Hehe, lekte lite med tanken att delta, då jag lider av lite hårpanik för tillfället. Men det får nog bli en annan gång då Alicia är större isåfall. Kan ju bli knasigt med en sovstund som ska passas in där mitt i...

Ja, men håret alltså. Jag vet inte vad jag ska göra av det. Känner egentligen för att typ raka av det så jag slipper fundera på det. Jag har hemskt tjockt hår. Som dessutom är ganska vågigt. Rena mardrömmen. Det är i vägen hela tiden och enda sättet jag trivs med det är när det är osynligt för mig och uppsatt i en tofs. Fick även för mig att sluta slinga det ljusare för ett tag sedan. Eller om vi säger så, så gjorde jag inget åt det medan jag var gravid, slingade det en sista gång inför Alicias dop och sedan dess (1½ år sen) har jag inte gjort något åt det. För att jag tyckte det var så jobbigt att underhålla färgen 3-4 gånger i året.

Men nu känner jag mig vinterblek i min riktiga hårfärg och dessutom är det superfluffigt (trots att frissan tunnade ur det ganska rejält...) då längden nu är en sån att det är ganska långt men håret ändå fortfarande orkar hålla sig vågigt. Och jag är ingen "hårmänniska" som orkar hålla på och fixa, jag tvättar håret och reder ut det och sen får det självtorka och vara ifred tills nästa tvätt. Ingen styling (annat än tidigare nämnda hästsvans), inga produkter annat än schampo och balsam.

Tänk om man hade ett normaltjockt och rakt hår... Jag är liksom illa tvungen att ha det långt för att det ska orka tynga ner sig självt. Ju kortare, desto vågigare och fluffigare. Om man inte klippte det superkort förstås?

You Might Also Like

0 kommentarer