Life is life

Tisdag

mars 28, 2017

Jaha, nu är vi tydligen riktigt förvirrade vad tidsomställning gäller. Alicia var suuupertrött igår på kvällen och somnade redan 20:40, dvs 19:40 (!!!) enligt vintertid. Hon som är van att somna prick 21. Hmm... Själva envisades vi med att sitta uppe och titta på Homeland.

Jag är själv också påverkad av klockvridandet, tidigare har jag ju vaknat innan klockan ringer, men nu sover jag gott varenda gång klockan ringer, och jag som inte behövt bli väckt av nån klocka på två år upplever detta som skitjobbigt, haha! Känner mig helt skakis och bakis när jag tvingas upp ur sängen.

På jobbet har det varit lite extra ståhej idag, men det hela balanserades upp med lite färre kunder då istället. Vi får se vad de närmaste dagarna för med sig.

Hemma har vi ätit och busat och ätit igen, och nu pustar jag ut här medan sambon nattar.

Life is life

Utflykt, 92:or, parklek, storkok och tidsförvirring

mars 27, 2017

Vi tröttnade på att vara trötta och sura på lördagen, och gjorde istället en utflykt till grannkommunen, främst för att köpa ett par gummistövlar på specialpris åt Alicia. Vi hade vikingstövlar i höstas och var mycket nöjda med dem (bred fot, brett skaft) så det var en bra affär tyckte vi. Passade på att handla lite mat också (men där tog frökens tålamod slut) och sedan återvände vi hem.

På kvällen åt vi lite glass, och där var det plötsligt omvänd situation. Alicia som annars kläcker ur sig "kannsejjv!" (ja, i ett ord, ungefär som en arg kines) var och varannan minut, tyckte då mitt i allt att "pappa KAN hjälpa!" :D

Missade tydligen helt att det var våffeldagen i helgen, men vi får väl ta igen det nån annan gång då!

Vi slötittade på TV på kvällen och pratade hemskt mycket om allt och inget. Skönt att vara sams igen, hehehe.

Söndagens "stora" projekt (jaja, det tog en halvtimme medan fröken sov) var väl att gräva i garderoben efter alla 92:or och färgsortera dem inför "ibrukstagstvätt". Ytterkläder ska ju oftast inte tvättas, men jag gör fortfarande det med kläder som ska vara nära kroppen, för att få ur den värsta kemikaliemängden.

Vi har ju använt 86 sedan, hmm, augusti kanske (?) och nu börjar det vara dags att uppgradera.

Vi plockade ju fram några tröjor i 92 för ett tag sedan då magen började skymta i tid och otid, men kunde konstatera att alla byxor var på toook för långa ännu. Men bara på de senaste 2-3 veckorna måste fröken ha växt flera centimeter (höhöhö), för jag har flera dagar kunnat konstatera att byxorna i 86 börjar vara på gränsen till för korta.

Har använt 86:orna på "sista varvet" ett tag nu. Det tar sin lilla tid eftersom fröken sällan smutsar ner sig numera (och kan ha samma kläder 2-3 dagar), och dessutom har en del kläder då jag gillar att loppisshoppa (och shoppa helt annars också...).

Men nu är det nog dags. Allt ska inte ut, det finns nog ännu 86:or som får ta några varv till mellan skåpet och barnet och tvättmaskinen, men nu ska 92:orna in.

Sen var vi ute i parken i finvädret. Det var nio grader ute, och medan solen sken var det riktigt varmt och skönt, trots den envisa blåsten. Men då solen gick i moln blev det sååå kallt. Vi hade klätt på Alicia skalbyxor och vinterjacka (istället för vinterhalaren), men hon hade det varmt och gott i alla fall, så det var nog bara vi som tyckte det var kallt.

Vi gjorde löjligt mycket makaronilåda igår. Sambon trodde att det inte skulle räcka i tre dagar ifall vi använde 400g kött, så han hade köpt 800g köttfärs och vi fick göra dubbel sats. Två stora ugnsformar blev det, så vi fick kasta in den ena i frysen, i väntan på nån dag då ingen hinner laga mat.

Hade en märklig huvudvärk igår på kvällen, envis var den också för den var kvar då jag vaknade till vid fyratiden inatt. Klev upp och tog lite burana och lade mig på reservsängen istället, och det tog nog ett par timmar innan jag somnade om, och då var det bara en timme innan klockan ringde...

Det bytte ju till sommartid natten till söndag, vilket givetvis ställer till det för en barnfamilj! Turligt nog har ju fröken inga tider att passa, men ändå... Fröken sov dessutom ovanligt länge på söndag morgon, ända till 8:20, vilket ju då blev 9:20 enligt ny tid. Sen var hon tack och lov trött och ville lägga sig redan vid 12 (13 ny tid) och så väckte vi henne vid 14:30 (15:30 ny tid) för att få henne i säng nån gång på kvällen. Hon somnade sen 20:30 (21:30 ny tid) så det var ju bara en halvtimme senare än vanligt.

Själv sov jag ju dåligt i natt, i kombination med att dessutom behöva stiga upp en timme tidigare än normalt, så jag var ganska darrig innan jag hade fått i mig nån frukost. Alicia hade vaknat 8:30 i morse igen, vilket ju egentligen är helt noemalt för henne, 7:30 enligt gammal tid.

Jaja, det reder väl upp sig småningom!
  

You're the inspiration

Vårstädning - Uppdrag vecka 12

mars 26, 2017

Det här kom ju onekligen ganska olägligt! Precis när jag suckade över allt som inte hinns med, dyker punkten vårstädning upp. 


Denna veckas uppdrag från förvaringsdrottningen går igenom sånt där som inte görs så ofta och därmed kanske glöms bort på obestämd tid. Torka damm ovanpå golvlister och eluttag till exempel, det är det nog aldrig någon som gör här, så en sån här uppmaning kommer ju bra till pass.

Eller tvätta fönstren...det har vi nog aldrig gjort i denna lägenhet, fast vi bott här i 2½ år.

Jaja, bara att ta itu med saken! I något skede. Det blir ju födelsedag och påsk och valborg i april och så första maj och födelsedag X2 (eller 3 om man räknar med att kisse uppnår den högaktningsfulla åldern av tio år i vår) i maj.

Intressant bara att ett sånt här stort städuppdrag ska göras under en och samma vecka, jag menar, om man jämför med t.ex. att städa ur kylskåpet så är ju det en mycket mindre grej.

Vi får väl göra det vi hinner, helt enkelt.
   

En sån där dag.

mars 25, 2017

Hej lördag. Jag försöker vila för att bli av med min förkylning, men det är banne mig inte lätt. 


Dottern kräver uppmärksamhet och vill tanka närhet efter att jag varit på jobb hela veckan. 

Lägenheten kräver uppmärksamhet eftersom ingen kunnat/orkat göra något på tre veckor, utöver det mest nödvändiga förstås. 

Jag har inte kunnat göra något alls i princip de senaste två veckorna, först pga närkontakt med asfalt och sen pga superförkylning. I morse hostade jag tills jag kräktes, jag som inte spytt sedan en migränattack för tre år sedan. 

Ja, det kanske hade varit klokt att stanna hemma i veckan, men å andra sidan är det mer ansträngande att vara hemma med en krävande fröken, än att vara på jobb. Faktiskt. Och nån feber har jag inte haft.  

Och på något sätt lyckas vi bli sura på varandra eftersom båda liksom tänker/hoppas att den andra ska orka trots att båda är lika trötta. 

Vi börjar lite komma fram till att saker som ska göras, ska göras när Alicia inte är hemma, annars blir hon så uppjagad och kräver uppmärksamhet på alla tänkbara sätt ifall man försöker få något uträttat. Och så blir man bara frustrerad över att det är omöjligt att få något gjort. 

Vi har liksom tänkt att vi skulle få huset städat inför födelsedagssäsongen, men sen blev det som det blev och nu finns det inte en chans att vi skulle hinna till nästa helg. Speciellt inte när denna förkylning inte verkar ha några planer på att bli bättre. 

Men vad gör det om hundra år, får man väl försöka tänka. Vad spelar det för roll om det är lite stökigt. Det är bara det att man ju får dubbelt så mycket hushållsjobb att göra sen senare, ifall man inte håller undan det lite efter hand... Man borde anställa nån för att ta hand om sånt här.